Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 62-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

För döva öron?

- Demonisera inte era fiender.

Nej, det är inte undertecknad som kommer med detta goda råd utan ingen mindre än socialdemokraternas och Sveriges  FN-stjärna Jan Eliasson. Han gav det vid en konferens i Uppsala för knappt ett år sedan som svar på frågan hur man skall skapa fred och lösa konflikter.

       Demonisera inte era fiender.

Av någon anledning dyker dessa ord upp i mitt huvud när jag följer det senaste inrikespolitiska käbblet, som - mot alla odds - lyckades med att nå en ny bottennivå förra veckan.

Men en anledning till att alla skriker och kallar varandra namn kan ju vara att manöverutrymmet för svensk politik krymper och krymper och att de flesta av partierna ligger varandra så nära att de måste hitta på något sätt att profilera sig. Det var förklaringar som Ulrika Knutsson, Jan Guillou och Olle Svenning var inne på i gårdagens Studio Ett. Lyssna gärna på dem här. 

 

 

 

DNA och utseende?

DNA-spår används allt mera av polisen. Tänk om man också kunde se hur gärningspersonen ser ut, utrifrån efterlämnat DNA. Ja, snart så kanske det går! Under onsdagens föreläsning En genväg till kunskapen? var frågan uppe om man skulle kunna få fram ett signalement bara genom att analysera DNA som man funnit på en brottplats.  Än så länge är det inte möjligt, men arbete pågår för att det skall bli verklighet.

Vetenskapens Värld på SVT berättade om det arbetet i ett avsnitt nyligen.

Och hudfärg och ögonfärg har man redan lyckats med att bestämma utifrån DNA-prover.

I ett kort reportage berättar SVT Norrbotten också om hur en ev deras reportrar släktforskat, via DNA. Slutsatserna och procentsatserna i reportaget skall dock tas med en näve salt...

Uppland tar en genväg?

Kön ringlade genom hela Glasgården på Uppsala Stadsbibliotek i går kväll när en rad nya Uppsalaborna etablerade sig som medborgarforskare. Alla lämnade de ett prov som skickas till ett DNA laboratorium i USA för analys. Provet tas genom att man gnuggar en bomullspinne på insidan av kinden.

När provet väl skickas kommer en lång period av väntan. Så en dag - när man nästan gett upp - kommer ett mail som meddalar resultatet. Då börjar ett nytt detektivarbete, lite likt det pussel man ägnar sig år som vanlig släktforskare.

I och med att allt flera låter topsa sig kommer möjligheterna att kartlägga släkter och deras historia att öka - även för oss som lät testa oss för några år sedan. Uppland har fram till nu legat lite efter i den här forskningen, men gårdagens möte kommer kanske att ändra på detta?

Onsdagens evenemang var det första i en serie om den moderna genetiken. Nästa möte kommer att anordnas onsdagen den 4 oktober.

 

Halv åtta på biblioteket

Halv åtta på Uppsala Stadsbiblioteket ikväll kan man möta författarna bakom boken "Svenskarna och deras fäder". Du som själv vill DNA-topsa dig och på så vis fördjupa din släktforskning har också chansen att göra så. Kom till Glasgården, Uppsala Stadsbibliotek, haöv åtta.

Tyvärr är biljetterna till föreläsningen som startar 18.00 slutsålda, men redan onsdagen den 4 oktober fortsätter genetikserien med att professor Mattias Jakobsson, Uppsala Universitet, berättar om vad man egentligen kan utläsa av alla de skillnader som forskarna nu hittar i våra genkartor. Han kommer också att ge oss nya fascinerande fakta om mänsklighetens äldre historia, ifrån vår vagga någonstans i Afrika till iskanten här uppe i norr. Onsdagen den 4 oktober alltså! Skaffa biljetter redan nu! Finns på Stadsbiblioteket!

Serien "Genvägar till kunskap" anordnas av föreningen Vetenskap och Fortbildning, Uppsala Universitet och Uppsala Stadsbibliotek.

Sex inlägg om en hjärtefråga

 

Bortslarvade blodprover, en yster syster, blodbadet på Alla Hjärtans Dag, en ilsken kirurg och ett felkopplat hjärta är bara några delar av min rapport ifrån en sjukhussäng. Hittills har jag inte fått några svar eller reaktioner överhuvudtaget.

 Del 1 Syster Yster provar på

Del 2 I Sverige har vi ett System

Del 3 Blodbadet på Alla Hjärtans Dag

Del 4 Om allting klaffar

Del 5 Ännu en Rond mot Systemet

Del 6 Går dagens vård i takt med dagens samhälle?

 

"En av de 165 patienterna"

Är dagens vård i takt med dagens samhälle?

Det blåsljud som en uppmärksam läkare upptäckte för något år sedan ledde till en operation på Alla Hjärtans Dag. På köpet installerades också en pacemaker. Allt gick dock inte smärtfritt och när jag väl kommer hem så har jag ett hjärta som inte slår optimalt. Och tiden går.

 Min lilla serie om hur jag upplevt vården  i Uppsala börjar närma sin avslutning. Men jag är bara allt för medveten om att min tillvaro som Patient fortsätter. Det vore också bra om debatten om Vården tog fart. Vi betalar alla till den. Och de flesta av oss kommer att ligga där en dag. Som patienter.

 Inget slår att få komma hem efter en tid på Sjukhuset! Att få sova i sin egen säng. Att ha en egen toalett. Att inte vara utelämnad till Sjukhusets rutiner.

Jodå, jag har varit med förr. Om större operationer. Men den här gången går rehabiliteringen trögt. Får inte med mig benen och är väldigt trött. Nedstämt och orkeslös.Till detta får jag en rad olika förklaringar. Det talas om mitt bristande tålamod och om min ålder.

 Men när jag väl kommer tillbaka till Hjärtavdelningen nu i september och väl har fått en ny pacemaker är analysen en annan. Och mera alarmerande.

 “Varför bad de inte om specialisthjälp redan när de satt in pacemakern i februari? Jag förstår inte varför du fått gå så länge med ett felkopplat hjärta? Ditt problem är ju klassiskt som hämtat ur skolböckerna. Förmaket har inte varit synkroniserat med kammaren. Hjärtat har jobbat emot sig självt. Dessutom fick du en pacemaker av gammal modell som vi inte ens upphandlar längre.

 Då hör det till historien att jag fått tjata mig till detta återbesök. Det var inget som skedde med någon slags automatik. Vilket det nog borde ha gjort.

Nu har jag gått ett halvår med försämrad livskvalité. En vår och en sommar har försvunnit i ett trött dunkel.

 Och då överlevde jag trots allt. Värre fel begås varje vecka inom vårdapparaten. Onödiga misstag som borde rättas till av en lärande organisation.

 Vilket leder till min huvudfråga. Vem har ansvaret för den så omtalade patientsäkerheten?

Sjukvården av 2017 års modell är - som jag upplever den -  en  informell organisation där varje yrkesgrupp är sig själv nog. Och motsättningarna mellan skråna består, trots att skråväsendet dog för länge sedan. Att lasta ansvaret på någon annan är en regel lika gyllene som den att inte ta eget ansvar.  Alla skriver sina egna  journaler för att ha ryggen fri.

De gamla hierarkierna må ha haft sina brister men dagens anarki är inte heller någon optimal struktur.

Bristen på kompetent personal leder tyvärr också till att mindre lämpade personer blir kvar. Vem tar ansvaret för att det? Vem vill öka kaoset genom minska på arbetsstyrkan? De är för övrigt något mystiskt med ständiga bristen på sjuksystrar och läkare.

Rent statiskt sett så har Sverige gott om båda yrkeskategorierna. Vad gör alla sjuksystrar egentligen? Och alla läkare? Alla kan inte arbeta i Norge. Eller är det så att de håller på att lämna den sjunkande skutan? Och ta sig till bemanningsföretag? Eller sitter de och administrerar? Som inom skolan och som inom polisen?

Däremot verkar det ligga något att antalet vårdplatser är för få med tanke på en växande befolkning.

ÄR lösningen på alla problem verkligen alltid  ” mera resurser”?

 Återigen, jag har inga patentlösningar på krisen i vården. Mina berättelser blir med nödvändighet anekdotisk och är lätt att vifta bort som sådan. Men hur mycket vet de ansvariga egentligen om vad alla de patienter som varje dag strömmar igenom Akademiska Sjukhusets dörrar tycker? Enligt tavlan i entré 70 så är det 165 patienter som skrivs in varje dag och 906 som träffar en läkaren under samma tidsrymd. Så här borde det finnas mycken kunskap att hämta.

 

 

När jag lämnar min gamla bil på service så träffar jag en personlig servicetekniker som pratar direkt med mig om vad som behöver göras. Han ringer till och med om han hittar nya problem under reparationen.  Efteråt får jag en enkät om hur jag upplevde servicen den här gången. Ibland ringer till och med någon intervjuar mig.

 

Under alla mina trettio år på Akademiska Sjukhuset har aldrig någon frågat mig om hur jag upplevde min tid som patient där.

Än mindre ringt och bett om återkoppling.

På sjukhuset har jag sett en (1) förslagslåda, vid ingång 70, men inga papper eller pennor att använda för att komma med synpunkter att eventuellt lägga i den.

 

Vid ett (1)  tillfälle har jag sett en datorplatta laddad med frågor om besöket. Utplacerad precis vid en dörr. När jag försökte knappa in mina synpunkter så kraschade formuläret.

 

På sjukhusets hemsida läser jag att man gör en undersökning om hur patienterna upplever sina besök. En gång vart annat år.

 Så det är lätt att få intrycket att man inte är speciellt intresserad av vad de som använder sjukvården tycker om den. Och varför skulle man bry sig om det? Vilka valmöjligheter har du att välja när det kniper?

En valsedel vart fjärde år?

 

 Därmed slutar jag den här historien. Om du tycker att det du läst är intressant så sprid det gärna! Och skriv gärna om din egen erfarenhet av den svenska vården av idag! Både goda och mindre goda.

För som sagt, Det är mycket värdefullt om debatten om Vården tar fart. Om ett år är det val.

Vi betalar alla till den ofantliga Vårdapparaten  och de flesta av oss kommer också att hamna i den - en mindre vacker dag.

Som patienter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder61 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Redaktionella bloggar

Sport

Kultur & Nöje

Fler bloggar

Stadsdelsbloggar

Uppsalavimmel.se