Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 62-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Ekobruk 2.0

DEBATT Ingen har rätt i dagens ekodebatt. Forskningen om det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan i går.

Under snart ett halvt sekel har det pågått en debatt om vilket lantbruk som är det bästa, det ekologiska eller dagens standardjordburk.

Nu är det hög tid att kliva upp ur skyttegravarna och börja samtala om saken i stället för att framhärda med de två monologer som ekat även det senaste året. För ingen av sidorna har rätt.

Vår tids ekologiska odling är minst lika ”oekologisk”, det vill säga ekologiskt ohållbar, som vår tids standardodling (vi vägrar kalla den konventionell, dagens moderna bönder är minst av allt konventionella). Samtidigt blir det alltmer angeläget och brådskande att komma fram till ett ekologiskt jordbruk värt namnet. Ett jordbruk som både är ekologiskt hållbart och samtidigt är minst lika produktiv som dagens jordbruk. Om en generation behöver jordens befolkning tillgång till 70 procent mer mat.

Låt oss kalla det Ekobruk 2.0.

Utgångspunkten delar vi med dagens ekobönder – att lära av naturen. Den har förvandlat sol, vind och vatten till föda, foder och fiber i ett kretslopp som pågått i miljarder år. Sett i sin helhet klarar naturen konststycket också med en förbluffande hög effektivitet utan vare sig industriellt tillverkade bekämpnings- eller gödselmedel som kräver fossil energi. Naturen håller sig med sina egna gödselfabriker och i naturen är motståndskraft regel och känsligheten undantagen. Naturliga bekämpningsmedel och metoder tillhör ekoodlingens själv kärna och ingår allt oftare också i standardbondens verktygslåda. Eftersom allt liv bygger på kemiska processer så är mycket av denna inbyggda resistens också kemiskt baserad eller på annat sätt inbyggda i växtens egenskaper. Detta vet förstås också dagens forskare och växtförädlare. Och de är också de bakomliggande mekanismerna på spåren.

Sannolikt är det bara en fråga om riktlinjer, tid och pengar för att ta fram lösningar som bygger på naturens egna metoder och mekanismer.

Med dagens satellit- och maskinteknik är det också möjligt att båda gödsla och skydda växterna med precision och i den takt de behöver det. Inte minst stallgödseln som är bärande för hela ekoodlingen måste doseras på ett miljöeffektivt sätt. Med forskning och teknik är vi också på väg att kunna renframställa fosfor ur avloppsslam, återföra det i jordbrukets kretslopp och ta tillbaka fosforn dit där den hör hemma – på bondens åker. Precis som all den jord som med dagens odlingsmetoder – vare sig den kallas ”eko” eller ”standard” – rinner med regn, smält-, å- och flodvatten till Östersjön där den dödar havsbottnen. Den mest radikala lösningen på detta sorgligt försummade problem med jorderosion och slamtransport från åker till hav kan vi också hämta från naturen. Där förekommer ingen plog och harv, och marken är täckt av växter hela året.

Med riktade forskningssatsningar är det fullt möjligt att få fram perenna (fleråriga), grödor så att marken är skyddad året runt eller få fram odlingssystem som imiterar naturens sätt att aldrig lämna marken obevuxen och utsatt för vattnets och vindens eroderande krafter. Med ett sådant odlingssystem får vi ett jordbruk som varken läcker näring, jord eller gifter till haven.

Vi vädjar därför till politiker, opinionsbildare, forskningsråd och allmänhet att börjar diskutera ett helt nytt sätt att ta fram vårt dagliga bröd.

Det är dags att lägga de slitna plakaten på hyllan och samarbeta för att ge oss ett ekologiskt hållbart jordbruk värt namnet. Ett ekojordbruk 2.0. Här finns ett fält för innovation där Sverige, i gammal god tradition, kan inta en internationell tätposition. Och i på sikt sälja ett hållbart system till en världsmarknad.

Lek med tanken att kunna erbjuda ett helt nya odlingssystem för export – i stället för halvgamla vapensystem!

Och det brådskar. Utmaningarna världens bönder, jord och skogsbruk står inför är enorma. Den jord och skog vi odlar skall inte bara ge virke, föda, foder och fibrer till nio–tio miljarder människor 2050. De skall klara saken med allt mindre insatser och med allt mindre miljö- och klimatpåverkan. De skall dessutom inte bara själva klara sig utan fossil energi, utan också ersätta mycket av det vi i dag får från olja och gas.

Ekobruket 2.0 handlar om att med naturen som förebild producera mycket, med små insatser, inga miljöskador och så att det räcker åt allt och alla.

Vi är övertygade om att detta bara kan göras med mycket djupa vetenskapliga kunskaper om hur naturen fungerar och med hjälp av de senaste vetenskapliga rönen! Inte emot dem! Då har vi inte råd med ett skyttegravskrig om ord och odlingsmetoder. Det måste vara målet som räknas inte metoderna – vare sig vi kallar dem ”eko” eller ”standard”.

Ekobruket 2.0 kräver både avancerad grundforskning, storskaliga försök och hängivna odlare. Här krävs verklig tvärvetenskap och en förmåga att se runt hörn. Det kommer att ta tid – forskningen på det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan igår.

Men framförallt kräver det politisk mod att bryta mot invanda föreställningar och en klokhet som orkar se längre än till nästa opinionsmätning. Vårt dagliga bröd får inte bli ett simpelt bete i röstfisket!

Agneta Liliehöök, Jan-Olov Johansson, Carl Henrik Palmér, Peter Sylwan, Lennart Wikström.

Fristående och oberoende skogs- och lantbruksjournalister, ledamöter av Skogs och Lantbruksakademien.

 

( Artikeln har tidgare varit publicerad i nätuppkagan av UNT men eftersom vi som skrivit får frågor om var man hittar den publiceras den här också.)

 

Denna dag ett liv

"Will you still feed me

will you still need me

when I´m sixtyfour?"

Det slumpade sig så att jag "firar" min 64 födelsedag - på Akademiska Sjukhuset. Mitt tredje hem. Och passande nog med provtagning på Transplantationsmottagningen. Som gett mig många extra år.

Det är väl också ett svar på frågan #vadfanfårjagförskatten?

Nu hoppas jag bara att provsvaren är ok, så jag kan se fram emot något år till...

Gevägen till moderskärlek?

Föräldrakärlek. En högst vetenskaplig förklaring till en arts framgång i det evolutionära spelet. Var det genom att låna gener ifrån ett virus som våra förfäder ( för 300 miljoner år sedan) la grunden till i vart fall den nära relationen mellan honan och ungen? Det är den fantasieggande teorin i del två av den japanska TV-serien "Utvecklingens språng" som sändes på SVT ikväll. Parallellet med Sveriges kvalmatch i fotboll så många kan ha missat den!

Berättelsen hur ett retrovirus kippper in några av sina arvsanlag i ett tidigt däggdjur och ger upphov till moderkakan och förmågan att härbergera ett foster i livmodern är värt att ta del av. Fundera sedan över påståendet med "onaturlig genmanipulation" enskilt eller i grupp.

En annan förändring av genomet gav däggdjuren förmågan till det som gav dem deras namn - att ge mjölk åt sina ungar.

Den nya genetiken ger oss onekligen helt nya verktyg för att förstå evolutionen bättre. Filmen ligger på SVT play. Se den gärna!

Och eftersom vi just firat fars dag. En känd apforskare, Frans de Waal, brukar påpeka att det som skiljer människan ifrån alla de andra människoaporna är att hanen tar aktiv del i vården av barnen.

Genvägen till rättvisa?

Oskyldigt dömda som räddats ifrån dödstraffet. Historiska reliker som inte var vad man trodde, ja, det var mycket som professor Marie Allen hann med i sin föreläsning i går kväll på Uppsala Stadsbibliotek.

 

 Centralt i alla berättelserna är förstås DNA-spåren. Numera kan kriminalteknikerna få fram tillräckligt med sådana spår till och med ifrån ett fingeravtryck! Och ett hårstrå i en bok kan räcka för att bekräfta historiska påståenden, eller för att avslöja falska kranium!

Fiktionen i kriminalserier som CSI har nästan blivit verklighet. Och nästa steg är, enligt Maria Allen, att vi också kan utläsa hur gärningsmannen ser ut med hjälp av de DNA spå vi kan säkra på brottsplatsen.

Se hela föreläsningen här!

 

Den bok jag pratade om i går heter ”Evolutionen och jag” av Johan Frostegård. Mer om den senare.

Ber också att få återkomma med svar på frågan vilka böcker som ger en populär orientering över de senaste årens forskning kring genetik och DNA.

 

Slutligen, gårdagens föreläsning var den sista för terminen. Men vi hoppas att kunna komma tillbaka med en fortsättning i vår.

 

En syn på GMO

I veckans avsnitt av Vetenskapens Värld ( Utvecklingens Språng 1)  i SVT presenteras en teori om hur det gick till när ögon uppkom i evolutionen. Det är en överraskande och spännande historia där gener ifrån mikroorganismer infogas i maneter (!).

Något som efter många miljoner år leder fram till dagens avancerade ögon hos ryggradsdjur som exempelvis människan.

Historien visar bland annat att gener kan föras ifrån växtriket till djurriket och hur naturen ibland bedriver en smått hisnande genmanipulation! Helt "naturligt".

För den som är intresserad av genetik och evolution  är detta ett högst intressant kapitel i livets tillblivelse på jorden.

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder61 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Redaktionella bloggar

Sport

Kultur & Nöje

Fler bloggar

Stadsdelsbloggar

Uppsalavimmel.se