Är det svenska snuset en mänsklig rättighet som ska undantas all tobakslagstiftning eller är det i själva verket en tobaksprodukt som likt cigaretter lurar våra barn in i ett livslångt beroende och dessutom framställs av barn under slavliknande förhållanden? Det är dags att informera svenska folket om vad den ”svenska” snusdosan innehåller och ta ställning för våra barn.

Den svenska tobaksindustrin har länge framställt snuset som det ofarliga alternativet till cigaretter. Det är kanske sant att snus är mindre farligt ur ett lungcancerperspektiv men snus innehåller åtta gånger mer nikotin än cigaretter och är allt annat än en hälsoprodukt.

Nikotin är ett nervgift som ger unga människor bestående hjärnskador och risk för depression redan vid ett festbruk. I en studie gjord av Cincinnati Children’s Environmental Health Center kunde man också se klara samband mellan nikotinpåverkan och försämrade studieresultat. De barn som hade de högsta nikotinnivåerna uppvisade också de sämsta resultaten i tester som innefattade läsning, matematik och visuospatial förmåga.

Artikelbild

Helen Stjerna

Nya studier visar också alltfler kopplingar till allvarliga sjukdomstillstånd som typ-2 diabetes och förändrad hjärtrytm hos foster till snusande mammor. Redan vid 5-6 dosor per vecka, syns en 40-procentig riskökning för typ-2 diabetes och snusar man en dosa per dag eller mer ökar risken med 70 procent, vilket är samma riskökning som man tidigare har sett för den som röker ett paket cigaretter per dag. När det gäller riskerna för ofödda barn till snusande mammor så menar forskarna att nikotinet programmerar om fostrets autonoma nervsystem så att regleringen av hjärtaktiviteten förändras. De framhåller därför vikten av att undvika att utsätta barnet för nikotin i någon form under graviditeten.

Därmed torde vi kunna enas kring att snuset inte är en hälsoprodukt. Men fortfarande är det väl ändå bättre att snusa än att röka och därmed skulle väl snusindustrin kunna hävda att man räddar liv? Problemet är bara att det inte är rökande mammor och pappor som är snusindustrins framtida målgrupp. I stället är det våra barn man vill locka in i ett livslångt beroende och trygga nästa generation lojala kunder. Och det gör man genom att marknadsföra sig i våra butiker med en variation av lockande design och ”fräscha” smaker som lakrits, mint och eukalyptus. I vissa skolor är andelen snusande elever i åk 2 på gymnasiet så hög som 39 procent i våra mätningar. Av samma anledning protesterar snusindustrin högljutt nu när Sverige sent omsider ska införa EU:s tobaksproduktdirektiv som förespråkar bland annat ett exponeringsförbud och ett förbud av smaktillsatser som lockar barn och unga att börja röka eller snusa.

EU:s tobaksproduktdirektiv är ett resultat av WHO:s ramkonvention om tobaksprevention, Framework Convention on Tobacco Control, FCTC. 180 länder, däribland Sverige, har anslutit sig och därmed förbundit sig att genomföra konventionens olika artiklar för att minska tobaksbruket och skydda invånarna mot tobaksindustrins marknadsföring. Tobakskonventionen ratificerades av Sveriges riksdag 2005 men enligt en undersökning som Cancerfonden gjorde 2009 var det bara 15 procent av riksdagsledamöterna som kände till den. Det kan också förklara varför så många politiker bryter mot artikel 5.3 i tobakskonventionen och öppet stödjer den svenska tobaksindustrin. Artikel 5.3 syftar till att skydda det folkhälsopolitiska arbetet från kommersiella intressen inom tobaksindustrin.

Det svenska snuset består av tobak som odlas främst i fattiga länder där fattiga tobaksbönder och deras barn utnyttjas under slavliknande förhållanden. Miljontals barn arbetar under oacceptabla arbetsförhållanden, helt utan nödvändig skyddsutrustning och oftast utan tillgång till mat, vatten eller sanitära förhållanden.

Barnarbete är inget unikt för tobaksindustrin, men barnen på tobaksplantagen utsätts för särskilt stora risker i och med de faror för hälsan som tobaksodlingen för med sig. Stora mängder pesticider ger invärtes frätskador, cancer och psykiska sjukdomar, men även tobaksplantan avger stora mängder nikotin som under en dags arbete kan ge barnen lika mycket nikotin, via huden, som om de skulle ha rökt 50 cigaretter. Många av barnen lider av akut nikotinförgiftning men inga kända studier finns på de långsiktiga hälsoeffekterna för dessa barn. Barnarbetet är utbrett i de större tobaksproducerande länderna som till exempel Argentina, Brasilien, Kina, Indien, Indonesien, Malawi och Zimbabwe.

Utöver det utbredda barnarbetet och den fattigdom, hälso- och utbildningsproblematik som det också är kopplat till, utgör tobaksindustrin också ett gigantiskt miljö- och klimathot. Utöver alla de pesticider som används inom produktionen och förgiftar både mark och vatten, så avverkas också stora mängder skog som är direkt avgörande för biologisk mångfald och vårt klimat. Varje år avverkas över 200 000 hektar skog för att ge plats åt nya tobaksodlingar. Minst 12 av FN:s 17 globala hållbarhetsmål påverkas av tobak och frågan är hur vi i Sverige vill förhålla oss till detta. Kanske är det dags att tvinga tobaksindustrin att ta ansvar och betala kostnaderna för tobaksbruket – både här i Sverige och globalt?

Varje år dör ca 7 miljoner människor av tobak. I Sverige dog över 14 000 personer i rökningsrelaterade sjukdomar 2016. Det är fler än en person i timmen. Utöver lidandet kostar det vårt samhälle mer än 31 miljarder varje år. Tobaksskatten inbringar ca 11 miljarder, vilket ger ett underskott på ca 20 miljarder som vi skattebetalare finansierar. Om en snusdosa eller ett cigarettpaket skulle bära sina faktiska kostnader – både globalt och lokalt så skulle den nog inte stanna under 600 kr. Den allra bästa effekten av det skulle vara att vi då på allvar skulle kunna sätta stopp för nyrekryteringen av nya nikotinister bland våra barn.

Det ”svenska” snuset är inte en svensk angelägenhet. Snus är tobak och tobak är ett hot mot vår planet och en global hållbar utveckling, oavsett om den landar i slutprodukten cigaretter, snus eller e-cigaretter. De som ytterst får betala priset är våra barn och nu är det dags att ta ställning, för tobaksindustrin eller våra barn. Vi föreslår följande omedelbara insatser:

1.Inför exponeringsförbud och tillståndsplikt för samtliga tobaksprodukter, både snus, cigaretter och e-cigaretter.
2.Inför smakförbud för samtliga tobaksprodukter, både snus, cigaretter och e-cigaretter.
3.Inför ett utökat rökförbud för både cigaretter och e-cigaretter på offentliga platser som uteserveringar, busshållplatser, lek- och badplatser
4.Inför lag om tobaksfri skoltid för att skydda elever som ännu inte börjat röka eller snusa.
5.Höj priset på all tobak och inför en särskild hållbarhetsskatt.

Helen Stjerna
Generalsekreterare, A Non Smoking Generation