Skolresultaten förbättras i kommuner med en hög friskoleandel. Det är en uppfattning som sedan 1999 framförts gång på gång i svensk debatt. Ursprungligen byggde detta påstående på en rapport författad av Fredrik Bergström och Mikael Sandström. Under senare år är det i stället en studie av Anders Böhlmark och Mikael Lindahl som man hänvisat till i debatten. Båda studierna har så småningom publicerats i internationella vetenskapliga tidskrifter (2005 respektive 2010) men redan långt innan studierna godkänts för vetenskaplig publicering har resultaten används som argument för att det är bra med friskolor.

Givetvis är det svårt att veta vilket inflytande dessa två studier har haft på politiken. Men det går inte att utesluta att de bidragit till de borgerliga partiernas kraftfulla ställningstagande för vinstdrivande skolföretag och även till att Socialdemokraterna länge varit tveksamma till vinstbegränsningar.

Att samhällsvetenskapliga forskningsresultat på detta sätt har tagits på allvar är i grunden positivt.

Politiken som utformas på grundval av välgrundad kunskap om vilka effekter olika typer av åtgärder har, har en potential att stärka demokratin eftersom det ökar politikers förmåga att uppfylla de löften som de ger väljarna. Samtidigt ställer det krav på att forskningen håller hög kvalitet och att uppnådda forskningsresultat fortlöpande granskas när nya data och förbättrade analysmetoder blir tillgängliga.

En sådan granskning har vi genomfört i en studie som precis publicerats i Scandinavian Journal of Educational Research: Competition and School Performance – Swedish School Leavers from 1991–2012. Vår studie skiljer sig från de två tidigare studierna genom att den använder sig av individdata, inte kommungenomsnitt. Genom att använda individdata får vi möjligheter att kontrollera inte bara för genomsnittliga skillnader i föräldrabakgrund, utan vi kan skatta effekter av föräldrabakgrund, skolsammansättning och effekter av boendesegregation separat.

Våra resultat liknar också de som Böhlmark och Lindahl fick fram i sin studie så länge vi bara kontrollerar för elevernas föräldrabakgrund.

I det fallet kommer vi också fram till att andelen elever i friskolor har en positiv effekt på skolresultaten. Däremot försvinner denna effekt när vi kontrollerar för skolsammansättningen. Ett sätt att tolka dessa resultat är att elevers resultat påverkas både av vilken hemmiljö de kommer från men också av sammansättningen av elever på den skola där de går.

Att andelen elever i friskolor visar sig sakna positiva effekter på skolresultaten är i sig inte så överraskande. Även Böhlmark och Lindahls studie som publicerades 2015 visade mycket svagare effekter av friskoleandelen än Bergström och Sandströms studie från 2005. Enligt de senares skattningar borde skolresultaten i Sverige ha förbättrats kraftigt när friskoleandelen ökade efter år 2000, en ökning som uteblev om man kan lita på PISA-undersökningarna under denna period.

I årets val har friskoleföretagens vinster förts fram som en viktig valfråga. Och bland dem som förespråkar konkurrens har den positiva effekten på skolresultaten förts fram som ett viktigt argument.

Våra resultat pekar på att den slutsatsen kan ha varit förhastad. Om en vinstbegränsning skulle leda till att friskolornas andel av eleverna minskade så tyder vår studie på att det inte skulle behöva ha några negativa effekter på skolresultaten.

En slutsats som vår studie pekar på är att den framtida debatten om friskolorna borde inriktas på hur friskolorna skulle kunna bidra till att den svenska skolan blir bättre på att kompensera för skillnader i elevernas familjebakgrund. Uppfattningen att friskolor automatiskt bidrar till bättre skolresultat har visat sig inte stämma. Detta var en idé som i mycket byggde på att konkurrens i sig bidrar till bättre kvalitet. Men snart 30 års erfarenhet av en skola som inspirerats av marknadsliberala idéer har visat att skolverkligheten är mer komplicerad än så. Detta är en bra grund för att ställa större krav på friskolorna, till exempel när det gäller att bidra till minskad segregation.

I detta avseende ligger till exempel USA längre fram än Sverige.

Även USA har offentligt finansierade friskolor, charter schools, men till skillnad från Sverige finns det möjligheter för kommuner att påverka friskolornas lokalisering och inriktning. Detta har medfört att amerikanska charter schools ofta etableras i utsatta bostadsområden där skolorna står inför stora utmaningar. Vår förhoppning är därför att vår studie kan bidra till en ny diskussion om den roll som friskolorna kan ha i det svenska utbildningssystemet.

Bo Malmberg

professor, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet

Eva Andersson

professor, Kulturgeografiska institutionen,Stockholms universitet

Pontus Hennerdal

forskare, Kulturgeografiska institutionen,Stockholms universitet